Strategiska relationspositioner

Om mannen oftare ser livet som en serie av projekt, ser nog kvinnan det oftare som ett nätverk av relationer.

Kanske ger Gud då oftare strategiskt viktiga relationspositioner till kvinnor (att vara mamma till ett spädbarn är en oerhört viktig och svår uppgift, som är helt avgörande för barnets senare utveckling som vuxen, och Gud vill inte ge det uppdraget åt vem som helst! Det sista Gud vill är att vi försummar den ofantligt viktiga uppgift som det är att älska ett barn!). Trohet och medkänsla är viktiga relationella egenskaper som nog är generellt mer framträdande hos kvinnor (vi ser den mellan Rut och hennes svärmor, hos Ester som hade en mycket viktig roll för hela Israels frälsning då hon var trogen sin familjs släkt, och naturligtvis hos Maria som välvilligt tog emot Jesus in i sitt moderliv och tog sig an uppgiften att ge Jesus den ömhet och närhet Han behövde för att utvecklas som barn), och som kan gå mycket långt, även när alla andra sviker.
Aposteln Johannes var den enda av Jesu manliga lärjungar som följde Jesus till korset, och ingen enda manlig lärjunge besökte Jesu grav när Han låg död. Men kvinnorna var där. De följde Jesus längst och närmast. Barnmorskorna i 2 Mos 1:17 trotsade självaste Farao hellre än att döda de barn som sedan skulle få äran att tåga ut ur Egypten. 

Gud kan kanske oftare anförtro kvinnor än män strategiska roller/situationer som kräver tillgivenhet och god medkänsla. 
Om det är sant att män inte lika ofta styrs av sina känslor (och därför kan vara mer lämpliga i utsatta ledarskapssituationer där man inte kan låta sina känslor styra sina beslut - särskilt inte i krig), så är det också sant att män kan vara känslokalla i situationer där kvinnor (liksom Gud) ser vikten av närhet och gemenskap: Ett barn som slagit sig på en spik går inte i första hand till pappa utan till mamma - varför då? Jo, pappa hade i första hand gått och slagit bort spiken, eftersom det stora problemet enligt honom är att huset är osäkert byggt (och det är inget fel med det - det är ju jätteviktigt för att barnet inte ännu en gång ska slå sig på spiken), medan mamma är den som förstår (och är särskilt bra på att fylla) barnets djupa behov av att bli tröstad och omsluten av värme, närhet och medkänsla, och går i första hand fram till barnet och ger det en kram.

Om kvinnor har lättare för att känna med andra så är det inte konstigt att Herren vill låta just henne fylla det hål av förtvivlan som är mannens ensamhet (som fru), och inte är det heller märkligt att Gud brukar placera kvinnor (som förälder/barnmorska) särskilt nära spädbarnen, eftersom de verkligen behöver någon som är känslig för dem (visst tror jag att mannen ofta kan vara lämplig att ta över vårdnaden av ett spädbarn vid skilsmässa - även om han uppenbarligen måste ha lite svårt med amningen... - men oftare är nog mamman mer avgörande).